Hur många gånger jag går över gränser och trampar folk på tårna på grund av min kultur är något jag aldrig får veta. Något jag däremot vet är hur många gånger etiopier i min närhet gör saker jag aldrig skulle ha gjort, säger saker jag aldrig skulle ha sagt. Dina finnar syns inte alls så mycket, säger jag diplomatiskt till en nordbo och så kommer en etiopier och pajar hela grejen genom att säga att de visst är hur tydliga som helst. En annan ber busschauffören stanna 20 meter före slutstationen istället för att gå 20 meter extra med medpassagerarnas väl i åtanke. Men den allra värsta av företeelser som av mig – och endast mig – klassas som klavertramp är när man sitter i ett väntrum på en liten klinik och en person frågar en annan: Din dotter verkar ju jättesjuk, vad har hänt? Varför kom ni inte hit tidigare?
Och medan jag sjunker ner i den vadderade bänken och skäms näsan av mig på grund av denna kopiöst grava integritetskränkning hör jag hur den sjuka flickans pappa lugnt och stilla förklarar problemet.
Han märkte kanske inte att han blev kränkt.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 