För det första är jag less på att höra mig själv säga eller se mig själv skriva Etiopien eller Sverige, dessa två geografiska områden som präglar stora delar av min tankeverksamhet är ju allt annat än enheter. Men för enkelhetens skull fortsätter Blåsmark, Piteå och Uppsala gå under namnet ”Sverige” och Addis Abebas norra delar under namnet ”Etiopien”.
För det andra är den största skillnaden mellan ”Sverige” och ”Etiopien” – hör och häpna – jag själv. Min inställning till det mesta, men framförallt min inställning till problem. När jag möter svårigheter i ”Sverige” tänker jag ånej vilket komplicerat land det här är, jag måste nog flytta härifrån, medan ”Etiopiens” skavanker får mina funderingar att mynna ut i potentiella projektbeskrivningar. Vi kanske kan börja jobba med alkoholister/skilsmässobarn/nygifta/sophämtning/pysselgrupper/fotbollsterapi!
Fattar inte riktigt. Det ser ju så likt ut.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 