Att injera är gott är hyfsat lätt att gå med på. Men ungefär där slutar de gemensamma nämnarna mellan min och genomsnittsetiopierns uppfattning när det kommer till tycke och smak. Det ska poseras på bild, sminkas intill oigenkännlighet och sättas upp plast på kyrkväggar. Jag fattar ingenting och det jag tycker är snyggt bedöms som tråkigt och intetsägande.
Som när Tariku och jag hade förlovningsfest och jag trodde att jag kapitulerat inför den etiopiska allmänheten. Klänning och smink och nagellack, check. Så en regning dag hittade min fästman denna bild på Facebook:
Nämen tack kära avlägsna bekant som inte var med på tillställningen men fått bilden från någon annan och redigerat den! Mina idoga anpassningsförsök dög tydligen inte särskilt bra så någon tog bilden och förbättrade oss lite. Gav mig lite käckt smink runt ögonen – smink som ser ut att komma från slutet av förra århundradet – och skapade en slags glittereffekt som får det att se ut som att jag har världsdelens största (fejk)diamant på min hand. Jag har nog aldrig varit så etiopisk som på bilden ovan.
Självdistans, exilsvenskens bästa vän. Självdistans och att inte ha Facebook.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
Haha:) Helt fantastiskt att se dej sådär. Jag måste nog skriva ut och rama in. Fantasktiskt!
haha. underbart!
Diamonds are a girl´s best friend! 🙂
fantastisk!
Så grymt kul! =)
Häpp, ni glänser! När jag såg bilden tänkte jag ”oj, Elin har ändrat stil!” hahahaha