Om 2002 och vännerna

År 2002 hade jag varit tonåring ett år och gick på konfirmationsförträffar. Vad som där sas kommer jag inte ihåg ens om jag försöker, vad som där började kommer jag aldrig någonsin glömma.

Jag har svårt att anamma tanken att kyrkan ska vara lagisk och påtvingande då det för mig har varit precis tvärtom. Tillsammans med två av pärlorna från konfalägret tilläts nämligen allting komma inifrån. Ingen sa åt oss att vi borde be när vi sov över hos varandra. Vi gjorde det för att vi ville. Ingen gav oss de rätta svaren, men då vi var sprängfyllda av frågor såg vi till att hitta svaren själva.

2002 har blivit 2012 och det vore väl konstigt om inget hade hänt. Men om jag ser på mitt val att följa Jesus finns det ingen pastor, präst eller ungdomsledare som har betytt så mycket för min tro som de där två fina flickorna.

Och som av en händelse fyller en av dem 25 år idag. Grattis Hanna!