300 inlägg efter bloggstarten har många ämnen hunnit avverkas, eller rättare sagt några få ämnen, om och om igen. Gud och Etiopien och prostituerade och konstiga namn. När det som engagerar mig mest är människor och deras berättelser är det en tunn lina att balansera på då jag samtidigt sliter mitt hår för att inte lämna ut någons privatliv. Så jag skjuter från hjärtat, skriver om det jag tycker är roligt eller viktigt eller lite annars. Men jag har ju ingen aning om vad ni gillar. Så nu ger jag bollen till er, kända som okända läsare, att säga vad ni tycker.
Vad vill du läsa om?
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
Hej Elin!
Vi har träffats på Skype en Missionsdag i Gullänget. Jag följer din blogg och jag berättar ofta för människor jag möter att jag berörs av det du skriver. Har tillsammans med fru och kristna vänner besökt Tanzania, Ethiopien, Kenya och nu senast Indien och det är starka minnen man får med sig när man hamnar lite vid sidan om turistvägarna och får möta människor som lever under helt andra förhållanden än vi.
Efter Indienresan har jag många frågor om ”Hur gör man bäst för att hjälpa?” Projekten vi startar blir så lätt ”våra” och det innebär att initativet tas från den lokala befolkningen. Jag tänker på grabben du skrev om som kom och ville bjuda dig på tuggummi. Stoltheten och självkänslan när man byggt upp något själv är så viktig.
En annan insikt vi fick i Indien var att vi förundras över ”Varför gör dom såhär? Satsar på marmorgolvet i kyrkan när barnen på barnhemmet inte får tillräkligt med näringsrik mat!” Men så kommer tanken, ”Hur gör vi själva?” och man rodnar och skäms över våra egna prioriteringar. Vi är så lika, vi människor, fast vi bor på olika ställen i världen och har så olika förutsättningar i livet.
Vad ska man säga åt en ung Indisk grabb som drömmer om att komma till Europa och man förstår att det är alla prylar vi har som lockar? När man hör att kvinnor i välfärdsländerna mår sämre än många av de kvinnor som bor i utvecklingsländerna. När man inser att prylarna och ytan inte ger lycka. När man hör att barnen här inte går hem till varandra och leker utan går var och en till sig och sätter sig framför datorn och spelar dataspel med varann.
Så kommer frågan, ”Vad tänker du själv avstå från för att förändra?”
Elin, tack för att du bloggar och jag önskar att du fortsätter. Försök att inte vänja dina ögon och sinnen vid det du möter utan fortsätt att förundras över likheter och olikheter. Du behöver inte skriva varje dag men jag tycker att du har nåt väldigt viktigt att säga som ger hopp för framtiden. Jag önskar dig Guds välsignelse i allt du gör!
Med vänliga hälsningar
Lennart Lidberg
Å, vad fint skrivet Lennart Lidberg!
Hälsningar AnnaCarin Lundgren
Och Elin: det du gör är sjukt viktigt och du gör det väldigt bra. Det där med att skjuta från höften är verkligen inte dumt alls. Fortsätt med det! KRAM
Tycker det är bra precis som det är.
Jag tycker att du skjuter alldeles förträffligt från hjärtat, fortsätt med det!
Kör på, Elin! Det här är en av mina favoritbloggar. Tala det som hjärtat är fullt av.
Du bloggar lika bra som du talar…