Det är så väldigt lätt att förändras. Att börja komma för sent och inte planera något förrän i sista stunden, komma på sig själv att betälla injera till middag fastän injera har inmundigats varenda måltid den senaste veckan. Ljust och fräscht överges till förmån för allt på samma gång och Gud tycks bara bli större och större och större. Förr sa jag ofta att det skulle bli skönt att vara en lång tid i Etiopien, få en riktig vardag och slippa tänka i termer av ”en månad har gått, tre månader kvar”. Och så blev det ju också – med besked.
Jag tror det är klart för de flesta av er, att jag inte har tänkt göra slut med Etiopien efter den här omgången. Inte med Sverige heller för den delen, då jag har som målsättning att fortsätta leva detta dubbelliv. Fortsätta denna kulturella förändring där slutresultaten troligen blir en otroligt underlig person som inte vet hur hon ska bete sig någonstans. Men det är det värt.
Hej! Tänkte mest meddela mig som följare av din blogg, hittade den via Josse & Erikas, som jag började följa eftersom spenderade förra våren i Addis och mitt intresse o nyfikenhet inför staden och saker jag funderade på där, växte när jag kom hem. Gillar din blogg och sättet du skriver! Och det är intressant att läsa om när du och J&E skriver om Gud, själv är jag inte troende men intresserad av livsåskådning. Ok det var allt! Ha det fint /Elisabet