Alla barn skäms för sina föräldrar. I alla fall litegrann, när man själv försöker vara övercool och ens käre far försöker roa hela ens umgänge med diverse trolleritrick. Så är det och så kommer det alltid vara, det är något som finns nedlagt i varenda familj och bara väntar på den rätta åldern. Trodde jag. Nu har det visat sig att jag hade så fel man kan ha. Att det finns kulturer och samhällen där mödrar och fäder hedras, där ett barn oavsett ålder aldrig skulle komma på tanken att snacka skit om sina föräldrar. Där det är viktigare att komma hem till föräldrarna i tid än att fortsätta umgås med kompisarna hela natten. Så får jag än en gång svälja min stolthet till förmån för nya perspektiv.
Respekt!
Vilken vacker familj!
håller med ovanstående. och OJ vad du är lik din mamma! fint.
OJ vad du är lik din mamma!
Tack för att du delar nya perspektiv! Och jag skulle vilja säga: OJ vad du är lik din mamma OCH din pappa!
Oj,oj,oj! ”Norrimojra” sommaren 1981. Du frågade ju för länge sen om jag skulle ha samma frisyr hela livet. Jag verkar vara på god väg… Kram från mamma
Jaa, en kopia! 🙂
Bra text, fantastisk bild.
Max har inte sin pappas hår.
Och då blev man kändis…
Ha det bäst supersyrran!