I ärlighetens namn tycker jag inte att kulturskillnaderna är så värst jobbiga. Klart det ibland är tydligt att ungefär hela min umgängeskrets och jag kommer från olika världsdelar, men på det stora hela går det mesta att förstå genom rak kommunikation. Ett betydligt större hinder är det fantastiska och fruktansvärda fenomenet amarinja. Ena stunden glädjen över att faktiskt förstå, för att i nästa sekund tappa tråden helt och stå där som ett fån – och istället för att fokusera på kaosgrammatiken börja dagdrömma om länder där de åtminstone talar swahili, den språkliga logikens urmoder. En blandning av alla världens konstiga ljud där varje ord har ungefär tio olika betydelser, där har ni amarinjan. Amesegenalehu, jo jag tackar jag.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 