Så var ännu en påsk till ända, denna högtid som vuxit från ägghelg (på tiden då jag inte ens tyckte om ägg) till årets höjdpunkt. Min fjärde påsk i Addis Abeba firades som vanligt i kyrkan, med vänner och extrafamilj, injera och läsk. Och ett överflöd av tacksamhet.
Jag har enormt många välsignelser i mitt liv. Jag har vänner både här och där, en fin familj och en fantastisk fästman. Jag kan förstå och göra mig förstådd och jag fick möjligheten att följa de där hjärtslagen som tycktes säga Etiopien. Jag får jobba för en annan anledning än pengar, med en vision om att världen kan bli vackrare.
Mycket är mycket bra. Men trots alla glädjeämnen finns det inget – inget! – som kan mäta sig med det allra största: Jesus. Att han dog i mitt ställe och tog straffet för de synder jag begår, att han uppstod från de döda och gör vårt hopp till något annat än önsketänkande. Ingenting kan mätas med det.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 