Med något bekymrad blick och hänvisningar till både korruption och rädsla för att ens 100 kronor i månaden ska hamna i Zimbabwe när de är tänkta för Djibouti ställs frågan; Kommer pengarna fram? Det är en befogad fråga, på samma sätt som man vill ha den vara man betalt för vill man också att de pengar man skänker ska komma fram. Att det inte bara ska gå till administration utan till de fattiga. En fin tanke, men om ni har överseende med mig en liten stund skulle jag vilja drömma lite om motsatsen. Nämligen att inga pengar ”kommer fram”. Att alla kronor, dollar och birr som samlas in går till den föraktade administrationen, inget direkt i handen på den fattige. Varför? Jo, för att en person utan pengar är väldigt lik en person med pengar – full av potential, möjligheter och kreativitet. Money is not the solution, som en kollega sa med tanke på alla som får pengar direkt i handen men som saknar kunskap att faktiskt göra något utav papperslapparna.
Det som istället behövs är utbildning, redskap för att komma nånvart. Och för att personer med stora materiella behov ska kunna upprättas ur fattigdomens ofrihet behövs resurser, inte främst i form av näringsersättning utan krutet som kallas medvetenhet. Om jag fick välja skulle en vanligare fråga vara vad går pengarna till? så att den sunda kritiken får leva vidare och vi upptäcker skillnaden mellan dåligt bistånd då den fattige görs till offer och i praktiken bara får pengar (en resurs som inte betyder mycket utan kunskap) och bra bistånd då målet inte är att ge allting gratis utan att plocka fram det som redan finns, den inneboende potentialen.
Kommer pengarna fram? I den traditionella bemärkelsen, förhoppningsvis inte. Vad går pengarna till? Förhoppningsvis utbildning.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
Amen!
Ja, det är verkligen märkligt att administration betraktas som så ont i biståndssammanhang. Dock är utbildning inte den gyllene lösningen på allting. Varför ska fattigare ekonomier uppfinna hjulet själva? Maskiner och teknik som skapar ett effektivare jordbruk och en hållbar industri är nödvändigt för att ekonomierna snabbt ska komma på fötter, och det går mycket snabbare om man ger dem detta istället för att de ska plugga till att komma på det på nytt.
Absolut, utbildning är ingen universalmedicin. Men syftet med utbildning som jag ser det är inte att tvinga någon att börja om från ruta ett när det kommer till uppfinningar utan snarare att skapa medvetenhet om de lösningar som redan finns… Däremot tycker jag inte att t ex maskiner ska ges gratis, då det skapar ett beroende och en inställning som gör att de inte tas omhand med reparationer och annat. Snabb utveckling vs hållbar utveckling med andra ord.
Hej Elin! Jag har följt Din blogg under en period nu, tack vare Erika och Josse. Din fråga och Ditt svar är sunt – utan kunskap ingen förändring. Men hur får man till både kunskaps törsten och förändringen?
I-landsproblemet som Du beskrev är bara ett i-landsproblem men samtidigt är det just det som vi här ‘hemma’ måste tampas med för att döva våra samveten. Skänker jag 100:- per månad – vad gör det då för nytta? Sen vet vi alla att allt kostar pengar och att det med stor sannolikhet finns både en och annan som skor sig på vägen. Det bästa hade varit om det bara var volontärer på plats som vill göra skillnad – men det är att hoppas på för mycket.
Jag tror att Du liksom jag måste titta på de olika problemställningarna på olika sätt – men att vi hela tiden tänker på våra medmänniskors bästa.
Hej Peter! Kul att du tycker att bloggen är värd att läsa.
Jag tror att med kunskapstörst kommer förändringstörst – helt enkelt eftersom kunskap tenderar att vidga perspektiv, och man får upp ögonen för nya lösningar på gamla problem. Min erfarenhet är att när människor får verktyg att förändra sina liv och sitt samhälle med kommer automatiskt också en vilja att faktiskt göra något. I-landsproblemet är nog inte så mycket ett i-landsproblem som en befogad frågeställning, min poäng var mer att den frågan inte får vara den enda. Att pengarna kommer fram är inget självändamål, fokus bör vara att pengarna går till något som ger hållbara resultat. Du har helt rätt i att medmänniskans bästa – med betoning på det bästa – bör vara huvudmålet!