Man lever sitt vanliga liv, slutar räkna veckor och månader och år, slutar reflektera så mycket över kulturskillnader. Klart vissa företeelser fortfarande framstår som komiska för blå ögon, men det mesta smälter liksom in i mängden. Som att man råkar hamna mellan två kompisar i bussen och den ena halvligger över en för att prata med sin vän på andra sidan sätet. Eller när man måste skjuta på duschen för att vattnet inte kommer ur kranen. Men så en dag ställer man sig den viktiga frågan; när blev åsnor en självklar del av min vardag?
Vissa frågetecken rätas aldrig ut.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 