Nya ögon

När blicken ska vändas mot Gud innebär det många omställningar. Nähä, det här med att ha en schyst fasad var kanske inte så viktigt. Jaha, ärliga relationer var kanske viktigare. Och så fortsätter det genom livets alla områden – pengar, kommunikation, fattigdom, kärlek och planering ska gås igenom, med nya ögon. Krockar och känslor av nyvunnen frihet om vartannat, ibland på samma gång. Att det bara känns underbart och fint och fridfullt ska jag inte påstå, då hela ens inre genomgår en kulturell konvertering kommer kulturchocken som ett brev på posten. Va, är det viktigare att be än att jobba? Varför skulle det ge mer att lämna sitt liv i Guds händer än att planera själv? Man – jag – kan ju tycka att såhär tio år efter mitt beslut att satsa på Gudgrejen borde jag ha vant mig vid att allt i Guds rike är lite upp och ner, men icke. Tydligen är det en ständig förnyelse. En ständig fascination av att Gud förmår så sjukt mycket mer på en sekund än jag någonsin skulle kunna åstadkomma under hela mitt liv, till och med om jag får leva hela den svenska medellivslängden. Det fina i kulturchocken är ju att han vet vad han gör, Gud.