Närmare, Gud, till dig, närmare dig!
Om det än blir ett kors som lyfter mig,
Sjunger jag innerlig:
Närmare, Gud, till dig. Närmare dig!
Döljer för pilgrim trött solen sitt sken,
Blir än min huvudgärd hårdaste sten,
Skall jag dock drömma mig
Närmare, Gud, till dig. Närmare dig.
Där skall all nåd du gav stå för min syn
Såsom en stege rest, upp emot skyn.
Änglar där vinkar mig
Närmare, Gud, till dig. Närmare dig.
Vaknad, jag reser glad stenen så hård
Såsom mitt Betel upp minnet till vård.
Natten ju förde mig
Närmare, Gud, till dig. Närmare dig.
Sist, när jag ställa får uppåt min färd
Och lämnar bakom mig jordlivets värld,
Viskar det än i mig:
Närmare, Gud, till dig. Närmare dig!