Så var det bara en kvar

Igår packade Gustav sin röda väska och åkte hem till Sverige. Volontärer som kommer och går är förvisso en del av vardagen på WSG, men det är ju något visst med just Saltvolontärer. Numera jobbar Maria som ungdomsledare i Buråskyrkan i Göteborg, Julia knegar i samma stad. Och Gustav lär väl vara i Uppsala och trycka i sig semlor vid det här laget.

Men Gud förser, så även om jag vid det här laget är den enda Saltvolontären behöver jag inte sakna modersmålet utan bara ta bussen till närmaste Norsjökoloni. Se så käckt!

En tanke på “Så var det bara en kvar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s