Seriöst. Vad är grejen med att ständigt fokusera på utsidan? Och nej, jag menar inte reklam och skönhetsindustrin och slavproducerade kläder. Det som får mig att ställa mig tveksam till hela utseendebaletten är att vi – även jag – lägger ner så mycket tid på saker som ska få oss att se bra ut. Ut mot andra. Vi fixar i våra lägenheter, vi väljer kläder med innerlig fokusering, vi lägger upp fina bilder på våra bloggar och matchar och missmatchar i en massa timmar.
Tänk om vi skulle göra ett litet byte, att lägga all utsidetid på insidan istället. Att framför spegeln (eller Facebook för den delen) strunta i frågan hur ser jag ut? men fundera över hur är jag?. Så blir vår fundering inte hur andra ser på oss, våra villor/kläder/CV:n/örhängen, utan hur vi ser på andra, hur mycket kärlek vi har för vår nästa.
Då minsann skulle vi vara vackra människor.
Amen!
Praise God!