En blogg erbjuder ett väldigt begränsat utrymme – det är mest höjdpunkter och lågvattenmärken, små försök att ge glimtar ur en tillvaro med ”denna dagen ett liv” som ständigt återkommande slutsats. Resultatet av bloggformatet blir att vissa av de allra största händelserna blir förminskade när de tvingas in i några rader och en bild om man har tur.
Jag sitter framför min dammiga dator en sen lördagskväll och funderar hur jag ska kunna förklara det som nu händer runt omkring mig. Tankarna är sådär inbäddade som de bara blir när man är trött i ögonen men glad i hjärtat och öronen fylls av vacker musik, så funderingarna är förgäves men känslorna blir inte desto färre.
Det är tacksamhet över att Gud är på riktigt, att han lägger visioner i människors hjärtan. Visioner som ger övertygelse och mod att kunna satsa allt för andra människor, visioner som övervinner både motstånd och missförstånd. Det är ödmjukhet inför det faktum att mycket kan gå fel men att mycket också kan bli bra igen. Det är glädje över att Gud faktiskt har allt under kontroll fastän ingen människa eller organisation är ens i närheten av perfektion.
Ikväll är jag, mer än någonsin förr, fantastiskt glad över att få vara en del av Win Souls for God och Hope for Children in Ethiopia. För det finns inget som är vackrare än det Gud skapar, när hans ljus får lysa genom spruckna kärl.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 