Tänk dig att du skulle finna dig själv på bild här. En bild då du varken tvättat eller kammat håret och i bakgrunden ser man disken du inte orkat ta tag i på några dagar. Under bilden finns en liten obetydlig text där du läser ditt namn, din ålder, din civilstatus och en kort utläggning om den komplicerade relation du har till dina föräldrar. Om hur jobbigt du har det med dina universitetsstudier, din depression som kommer och går eller hur svårt du tycker det är att få ekonomin att gå ihop.
De flesta människor skulle bli lite obekväma av att hängas ut på det sättet. Men förvånansvärt ofta möts vi av just detta sätt att behandla de så kallade Fattiga i syfte att du ska ge pengar som ska vara dem till hjälp. Jag är inte emot informationsspridning och tycker det är väldigt bra att det erbjuds möjligheter för dem som har mer ekonomiska resurser att ge dem vidare, men samtidigt behövs i biståndskarusellen lite vanligt vett och förmågan att behandla andra som man själv vill bli behandlad. För i slutändan är vi ju alla mer lika än olika.
Fattig och rik lever sida vid sida,
Herren har skapat dem båda.
Ords 22:2
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
Så viktigt och bra inlägg!
På något sätt lockas vi av tanken att vara behövda och viktiga. Då vill vi se en sådan bild, av en människa som behöver just mig…för just då blir min insats viktigare, tror jag. Mitt ego blir tillfredställt och jag kan åter luta mig tillbaka och känna mig nöjd över min enorma medmänsklighet.
Lite hårt kanske, men kanske ett uns av sanning och kanske ett sätt att tillfredställa vårt behov av konsumtion, på det omvända sättet.