Den ena sidan är lättare att prata om. Hur leendet kan spridas över ansiktet och hjärtat fyllas av tacksamhet bara för att man råkar befinna sig i landet. Att det känns rätt och fridfullt, vackert och ljust.
Den andra sidan är svårare att beskriva. Men det handlar om känslor av vanmakt och frustration då man ser sig omkring och hjärtat går sönder. Då man jobbar och jobbar utan längtar efter en förändring, men ändå tvingas kapitulera inför det faktum att resultaten inte är i våra händer. Det är en fulare sida av det jag ofta beskriver som underbart, men en lärorik och oundviklig sådan. Sanningen är att det inte alltid är enkelt, men att Gud ändå alltid är god.
Och det sägs att sanningen ska göra oss fria.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
Åh vad jag känner igen den där dubbelheten!
Tänkte mest bara berätta att jag gillar din blogg som jag börjat följa för ett tag sen eftersom landet och situationen känns hemma även för mig. Du är så grym på att uttrycka dig i ord! Tack för en bra blogg!
/Benedicte – en annan etiopienälskare