Om att äta till minne av Jesu födelse

Juldagen tillbringades hemma hos en väns föräldrahem, längre upp på berget där luften är frisk och vägarna består av varsamt lagda stenar. Unga män går ibland förbi och ropar Fårskinn, fårskinn, för att de vill köpa resterna från slakten som de flesta av Addis Abebas djur gått tillmötes. Vi kommer klockan elva på förmiddagen och min kompis och jag blir bjudna på frukost; injera och dorowot, kycklinggryta. Ät mer! lyder den ständigt återkommande uppmaningen från kvinnan i huset, hon säger orden med stor kärlek och kompromisslöshet medan hon slevar upp mer och mer och mer och mer. Och mer. Ät inte för mycket, säger min kompis – ingen fara, säger jag som brukar skryta över min förmåga att alltid kunna äta lite mer. Visserligen är mätt bara förnamnet på vad jag sedan blir, och tackar Gud för att det i den etiopiska kulturen är fullständigt normalt att mata personen som sitter bredvid.

Vi tar en kort promenad för att smälta allt vi nyss tryckt i oss och kommer sen tillbaka till julfirandets boning där stereon spelar Stilla natt på amarinja. Vi sitter ner, äter lite popcorn. När klockan slår halv ett kommer en av flickorna i huset fram till oss med en stor skål och en kanna vatten. (Översättning: tvätta händerna, det vankas mat.) Nej nej nej vi är mätta! utropar vännen jag kom med varpå kalabaliken bryter ut. Det var ju frukost ni åt, nu är det lunch! Tvätta händerna och ät!

Vi tvättar händerna. Och äter.

Mer kycklinggryta, spenat, naturell ost, kryddad ost, köttgryta, bröd och injera i mängd. Ät mer! Det råa köttet kommer också fram, min kompis avböjer och familjemodern lämnar rummet. Snart kommer hon tillbaka – nu är det råa köttet tillagat – och öser på ännu mer på våra tallrikar.

Så sitter vi där, proppar i oss mat och pratar om allt från sjuka släktingar på landet till huruvida solen stör mina ögon eller ej. Helt plötsligt kommer någon på; är det inte den familjefaderns födelsedag idag? Jo, det måste det ju vara. Hur mycket fyller du? 64? 65? Det borde vara 65. Ja, då var det ju tur att Elin har tagit med sig pepparkakor så vi kan fira.

2 tankar om “Om att äta till minne av Jesu födelse

  1. Är det Etiopien eller är det! Härligt! God jul! Vi firade på Ethio Star där macchiaton var slut, som det ska vara! Men du kompis, jag behöver ditt bankkonto och vilken bank du har och så. Kramar, du är där du ska vara! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s