Jag stiger på det 40 minuter sena nattåget, sätter mig ner och är tacksam en liten stund. Snart bryts stillheten av ett gäng etiopiska kvinnor som gör mig sällskap i kupén. Som tillåter mig prata amarinja, som säger å vackra du, bor du verkligen i Etiopien? Jag som säger att ja, faktiskt, det gör jag. Vi pratar om kyla och språk och tomma gator, och sen får jag somna gott till ljudet av tåg och etiopier.
Guds godhet visar sig på olika sätt för olika människor.
å, vad fint! jag gläds verkligen med dig – visum och trevliga medresenärer. halleluja!