Etiopien har alltid erbjudit många kontraster – det finaste och det fulaste samlas på samma plats. Fattigdom, gemenskap, hopp, förtvivlan, glädje, frid, frustration, kärlek. De senaste månaderna har varit mer kontrastrika än någon annan period i mitt liv och nu har allt kulminerat i frågan om jag kommer få stanna här i nio dagar eller sex månader till. För ju bättre allting är, desto värre blir hotet om att behöva lämna allt det vackra.
Så vad gör man? Jo, man ber och ber och ber. Försöker tänka konstruktiva tankar som ”jag kommer inte att dö av att åka till Sverige” och ”Deboratjejerna kommer inte att dö om jag åker till Sverige”. Och så hoppas man på ett mirakel och väntar till måndag morgon då myndigheterna öppnar sina kontor och processen kan fortsätta.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
ber!!