Den smyger sig på, omärkbart men oundvikligt. Vardagen. När mangojuicen för 5 kronor framstår som extremt dyr i jämförelse med den för 4. När reaktionen över den böldbeklädda mannen på gatan uteblir. När man åker till jobbet utan att tänka särskilt mycket på att det är före detta prostituerade man har att göra med.
Det är tidiga morgnar och kvällsjobb, rutin och schemaändringar, uppgifter som måste utföras och möten vars tider måste passas. Det är roligt och stimulerande, men oftast känner jag inte efter så överdrivet mycket förutom när det ska skrivas blogginlägg.
Nu, dags att förbereda morgondagens lektioner på Debora. Och förhoppningsvis kommer jag i morgon bitti ihåg att titta ut genom fönstret och se berget som är som vackrast klockan halv sju på morgonen. Och tänka att vardagen kan vara både fullspäckad och intensiv, men samtidigt väldigt vacker.