Reality check

Att äta på fin men billig restaurang: Kul.
Att diskutera olika namns uttal: Kul.
Att dricka juice med vänner: Kul.
Att solen skiner, och värmer, i mitten av oktober: Kul.
Att prata med tjejer om deras liv på gatan: Inte lika kul.

Olika sidor av verkligheten

Jag läser gärna böcker om fattigdomens konsekvenser, jag ser gärna filmer under temat ”Afrikamisär” och njuter lite när samtal tillåts handla om världens orättvisor. När jag är i Sverige vill säga.

För i Etiopien är allt annorlunda. Fattigdomens konsekvenser slår mig på käften vareviga dag och bland de möjliga samtalsämnena är världens orättvisor regel snarare än undantag. Då finns det detaljer i vardagen som tas emot med lite extra tacksamhet. När en god äppelkaka påminner om Uppsalahöstar i kollektivet eller när TV:n på Debora en torsdagsförmiddag visar en stunds amerikansk romantisk komedi med lyckligt slut.

När livet är sockersött behövs det salta. När man äter palt varje dag är det fint med en sallad som omväxling. När allt är för tillrättalagt får jag panik, men när livet bjuder på svårigheter och utmaningar in absurdum är det skönt med andra sorters andningshål.

Mitt beteende i båda världsdelar angränsar stundtals till verklighetsflykt, men mest är det nog en längtan efter balans. Balans mellan de olika verkligheterna.

Alternativ karriär

Ibland ser framtiden nästan oförskämt ljus ut och man kan nästan börja tänka på vad man ska hitta på för sysselsättning när prostitutionen utrotats från Addis Abebas gator. Och vid ett peppat ögonblick var jag nästan gatumusikant.

I’m so hopeful I can’t stand it, som Johanna skulle ha sagt.

Behov vs Begär

The earth provides enough to satisfy every man’s need, but not every man’s greed

Mahatma Gandhi

Framtiden är här

Tacksamhet och fascination över livet kommer numera inte så ofta från insikten Tänk att jag är i Afrika. Glädjen har snarare sitt ursprung i Tänk att jag får göra det jag drömt om i flera år. Livet och vardagen får en annan karaktär när det inte längre är världsdelen, utan istället uppgiften, som ger energi och pepp. Mina prioriteringar, mitt val av vänner och mina böner ändras när jag förstår att det liv jag så länge längtat efter faktiskt levs just nu. Lite Framtiden är här-känsla.

Kvällspromenad

Maria och jag gick på gatan hon inte gillar då hon plötsligt hör mig skrika till – överfallen av glädje snarare än något annat. Mitt bland gyllret av människor såg jag en fin vän från i våras, och nu förflyttas även hon från listan ”personer jag borde ringa” till ”personer jag inte behöver ringa för jag träffat dem ändå”. Så sa vi hej och hur mår du ungefär tio gånger, och när vi sagt hejdå en liten stund fortsatte Maria och jag gå hemåt medan jag uttryckte min pepp över att vår miljonstad har så många by-tendenser. Under pågående förundran drog jag Maria i armen, för till höger stod en amerikansk halvbekant och pratade i telefonen. Hej hit och hej dit, sen fortsatt promenad. Efter ytterligare 50 meter trodde vi att nu minsann är vi på väg hemåt, när vi hör två vänner: ”Illen, Illen!”. Och så fick vi helt enkelt acceptera det faktum att saker inte alltid blir som man tänkt, för ibland erbjuder livet gemenskap istället för hemgång.

Det onda

Att få de tio tjejerna på Debora att tro att det finns både gott och ont i varje människa är ingen utmaning. Vi ägnade en förmiddag åt att prata om Synden. Om gott och ont inte finns, om allt är relativt och det inte finns något i våra ord, tankar eller gärningar som skiljer oss från Gud, då är ju Jesu död på korset totalt onödig. Om gott och ont däremot finns och det finns något i våra liv som separerar oss från Gud, då är Jesus totalt nödvändig. Förmiddagen med tema synd lärde mig mer än jag någonsin kunnat tänka eller läsa mig till.

För om jag någonsin tvivlat på ondskans existens eliminerades alla eventuella tvivel när vi diskuterade ämnet Gamla män som våldtar småflickor med ursäkten att de i alla fall betalar för sig. Toppen av isberget har skådats och redan nu är det klart; det finns ett gigantiskt stort behov av Någon som tar itu med det hela. Inte bara prostitutionen, men synden.

Fredag

Fredagar är jag inte på Debora, men stannar hemma och gör det som ska göras härifrån. Planerar nästa veckas lektioner, tidsinställer blogginlägg och läser projektrapporter. Varför jag gör det sistnämnda får ni inte veta nu, men snart.

På eftermiddagen avslutar vi arbetsveckan på kontoret, för Gud har en tendens att vara trofast – vilket vi tackar honom för.

Förvånande insikt

En dag kan man vara på väg till jobbet, parera för att inte gå in i åsnor, ignorera diverse personer som även denna gång lyckats observera min avvikande hudfärg och göra sitt bästa för att andas men inte andas in det svarta avgasmolnet. Och solen lyser obarmhärtigt starkt medan det inte finns hus tillräckligt höga för att ge skugga. En sådan dag kan man helt plötsligt, av någon okänd anledning, börja tänka på dagar och veckor och månader och med all säkerhet få ett konstigt ansiktsuttryck. Som när man kommer på något som är väldigt osannolikt men ändå sant.

Se på rackarn. Det är ju oktober.


Oktoberstämningen de senaste fyra åren.

Livsinredning

Innan jag lämnade Sverige skrev jag en text till EFS Mittsveriges tidning Mitt i. Frågan var ”Hur inreder man sitt liv för Gud?” och mitt försök att svara kan ni läsa här, på sidorna 9-10.