”Om du är sjuk och någon frågar hur du mår svarar du ändå att du mår bra. Sen, när du får frågan för kanske fjärde eller femte gången kan du säga att du är lite sjuk – med betoning på lite”, sa min amarinjalärare en gång. Denna kulturella tendens att inte vilja avslöja eventuell sjukdom leder till att offentliggjorda krämpor får väldigt stor uppmärksamhet.
Som i veckan till exempel. När svenskar frågar hur jag mår svarar jag att det är sådär, att jag har feber och hosta som försöker avlägsna mina lungor från min kropp, och de svarar något i stil med ”Å. Tråkigt. Krya på dig.”. När etiopier frågar hur jag mår säger jag att jag mår bra. Men när jag måste stanna hemma från jobbet innebär det också att jag måste nyansera sanningen lite och erkänna att jag faktiskt mått bättre. Resultatet? ALLA får veta att jag är SJUK, ringer och frågar om vi ska åka till sjukhuset, hälsar på mig, säger åt mig att dricka det ena och äta det andra, sms:ar att jag ska vara stark och utlovar förbön. Förvisso trevligt, men jag förstår också varför man bör modifiera sanningen ibland.
Haha.. fantastiskt ju! Roland skulle ha tagit ditt exempel på kulturförståelselektionerna =)
tydlig omsorg ändå!
och tydligt att jag skulle få problem vid en etiopien-visit…glutenallergiker på heltid = mayhem i frågor kan man tänka
Anton anton, ingen risk! Injera glutenfritt på heltid = idel välmående, lycka och sanningsenliga svar kan man tänka
Men vad säger mamman?
Hon är lite mer som en etiopier, men på svenska.