Kvällspromenad

Maria och jag gick på gatan hon inte gillar då hon plötsligt hör mig skrika till – överfallen av glädje snarare än något annat. Mitt bland gyllret av människor såg jag en fin vän från i våras, och nu förflyttas även hon från listan ”personer jag borde ringa” till ”personer jag inte behöver ringa för jag träffat dem ändå”. Så sa vi hej och hur mår du ungefär tio gånger, och när vi sagt hejdå en liten stund fortsatte Maria och jag gå hemåt medan jag uttryckte min pepp över att vår miljonstad har så många by-tendenser. Under pågående förundran drog jag Maria i armen, för till höger stod en amerikansk halvbekant och pratade i telefonen. Hej hit och hej dit, sen fortsatt promenad. Efter ytterligare 50 meter trodde vi att nu minsann är vi på väg hemåt, när vi hör två vänner: ”Illen, Illen!”. Och så fick vi helt enkelt acceptera det faktum att saker inte alltid blir som man tänkt, för ibland erbjuder livet gemenskap istället för hemgång.

5 tankar om “Kvällspromenad

  1. Åhåååå, Gardillen! Tänk om man kunde knäppa med fingrarna och få vara där för en dag! Jag är liite avis just nu 😉 Pussa allt i Addis från mig. Jag skickade med en bok till vår Kompis med maria, en bok om en mullvad som någon bajsar på huvudet på. Så att säga. Har du någon info om han tog det på rätt sätt?

    Stora varma kramar
    elina

      • Åhh, gott att höra! Btw saknade jag dig och satte mig och kollade på en av dina predikningar som du lagt ut videor på och den var ju sjukt bra. Du pratade så man blev helt berörd ju.

        Atetfi, guadenja ye!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s