Om man sitter på en polisstation i östra Addis Abeba kan man få erfara både det ena och det andra. Det ena; att regnet öser ner på plåttaket så man nästan måste skrika och att hela poliskåren samlas kring ett skrivbord för det är ju så kolossalt roligt att ”Ilini” försöker göra sig förstådd på amarinja. Det andra; att befogade frågor utgör ca 20% av besöket medan frågor av annan karaktär (rörande språkkunskaper, kultur, känslor för Etiopien, civilstatus, framtida äktenskap, löner, religion och alkohol) lätt tar över. Det engelska ordförrådet tar snabbt slut och strukturen lyser med sin frånvaro.
Vissa skulle till och med ha klassat denna otippade (och inte alltför nödvändiga) stund på polisstationen som ganska trevlig. Men bakom oprofessionella poliser döljer sig ett skriande behov av utbildning. Utan att säga för mycket; högre instanser har lättare att kontrollera en poliskår där de flesta bara gått ut åttan än en poliskår som har koll på lagar och mänskliga rättigheter.
Roigt varje dag verkar det som! Din sista mening kan tyvärr också gälla för kyrkoledningar versus enkla, fattiga människor på landsbygden.
Jag skulle vilja ha några små rutor i efs.nu med ”Elins funderingar” eller liknande – är det OK?
Hoppas på svar snarast, jag plockar ur dina blogg-funderingar förstås. Under hela din tid i Etiopien alltså.