Den första dagen

Så satt vi plötsligt där, och väggarna skakade bokstavligen av åskan utanför. Jag hade lärt mig alla namn och tjejerna fick uppgiften att rita en bild som skulle illustrera ett minne de har – positivt eller negativt, stort eller smått.

Och medan flickorna som nästan är kvinnor berättade om sina tidigare upplevelser – det var inte rosenskimrande barndomsminnen direkt – gjorde hoppet sig påmint. För när såren identifierats kan de plåstras om. Och när man ser att det kanske inte var helt normalt att som åttaåring lämna sin egen familj för att arbeta åt en annan kan man börja ana ett annat slags liv som grundar sig på något annat än fattigdom, brustna relationer och allmän misär.

Visst är vissa situationer obarmhärtiga så det förslår, men fortfarande ljusår ifrån omöjliga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s