Återseenden

Vart jag än går träffar jag någon jag känner. Hej hit och hej dit, har du frid, du har försvunnit, när kom du tillbaka, hej, hej, hej. Många har jag inte sett på över tre år och helt plötsligt står de framför mig med ett något överraskat leende. Jag har knappt behövt ringa en enda vän, jag har bara träffat dem utan förvarning. Varför? Sociala personer med noll problem att ropa på en från andra sidan gatan är förstås en aspekt, att jag tenderar att sticka ut i mängden är en annan. Men den troligaste orsaken kan också vara den enklaste.

Folk hänger utomhus.