Flaggorna är hissade, sjön glittrar och de norrbottniska syrenerna kämpar sig fram. Solen lyser och har nog inte tänkt gå ner förrän i juli. Det är vackert i Blåsmark. Det var också en vacker värld som bredde ut sig under flygplanet som för tio dagar sedan gick ner för landning till ljudet av etiopiska toner. Och i magen kände jag att det var speciella dagar som väntade. Jag ämnar inte försöka att förklara hur det är att byta den etiopiska vardagen mot den så kallade svenska, för som när man springer ut från bastun och fötterna når den isiga snön föregår känslan tankarna. Och så är man ganska tacksam för att man snart, i september, får springa in i bastun igen.
