Jag var med när han tog sina första steg på ett ojämnt trägolv. Jag förvånades över hur han slagit huvudet hårt hårt utan att börja gråta. Jag bar runt på honom så mycket att jag hade konstant nackspärr i några månader.
Robel har fyllt fyra och har numera fler kilon, fler ord och fler viljor. Helen! Jag älskar dig! säger han och pussar mig hårt på kinden, säger åt mig att äta mer och bär min tunga väska. Jag och hans mamma pratar om livets svårigheter medan Robel tar en promenad i mina skor. Robel har fyllt fyra och lever mer än någonsin.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
Underbart!
det gör mig lycklig att se att han lever och mår bra, tack för den vackra uppdateringen!
Så underbar bild!
hej elin! vi träffade också den här killen. han var så charmig och glad och vi ville ta med honom hem. det gör mig lycklig att läsa detta inlägg. kram till dig!