All time high

Jag måste bita mig i läppen för att inte gå omkring och skratta utan anledning. Men anledning finns egentligen, jag har aldrig mått så bra som nu. Jag får vara i Etiopien, landet som har gripit sig fast i mitt hjärta och fortsätter göra detsamma för varje dag som går. Jag får tro på befrielse från slaveri, både före och efter döden. Jag får träffa underbara människor, som kramas och utan spärrar av mellanmjölksmentalitet kan säga att du är minsann en vacker människa. Jag får lära mig nya saker om världen, ett nytt språk, nya känslor. Vänner säger att vi ska ses men ringer inte alltid, men så väntar nya möten och äventyr bara någon minut bort ändå. Flera gånger i veckan får jag be tillsammans med WSG, som på riktigt tror att en annan värld är möjlig. Jag får vakna varje morgon, höra taxikonduktörer som ropar ut sina destinationer och tänka; ännu en dag i Addis. Det finns inga vanliga dagar i Etiopien, sa en tysk volontär till mig. Men jag börjar ändå se ett mönster, en återkommande känsla som varken kulturella missförstånd eller 45 minuters väntan på mangojuice kan förminska. Obeskrivlig glädje, frid och ett oupphörligt skratt över att jag får vara just här. Jag är så himla kär i Etiopien.