Gudars skymning

Följ med mig till min släkt, sa Daniel. Javisst, sa jag. Två timmar till Ambo (Etiopiens svar på Ramlösa antar jag), ännu en buss till hålan/den lantliga idyllen Gudar, därifrån en halvtimmes promenad uppåt bergen. Där kan man mata loppor utan större ansträngning förrän efteråt, äta injera tills man blir mätt och då få ungefär två portioner till på sin tallrik, inspektera vapen och bestiga berg i flipflop. Och se när solen går ner såklart.

3 tankar om “Gudars skymning

  1. så många gånger jag åkt förbi där och tänkt att där på bergssluttningen, där lever daniels familj, så väldigt annorlunda liv.

    föresten, skicka hit lite injera när du får över är du bussig.

  2. tänk att det finns på riktigt, gudars skymning! vackert. jag blir alltid lika bubblande glad när jag ser ditt foto på vårt kylskåp (rätt ofta) och när det står att ”addistesfa (1)” uppe i bokmärkespanelen (något mindre ofta). ibland är det rätt nedslående att läsa, just nu orkar jag liksom inte med all skit i världen. men det är bra. reality check, check! det gläder mig att du verkar fortsätta ha det bra ändå. jag har varit i karlstad + lite annat fläng men är nu tillbaka i Uppsala, ett sommarjobb rikare (i Gbg) och med massa tentaplugg på agendan. tänker på dig!! hälsa daniel.
    KRAM!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s