Ett annat slags liv

Hon, den nu sjuttonåriga flickan, föddes i Chencha och när hon var tre lämnade pappan familjen varpå mamman tog med sig barnen till Addis Abeba. Där blev livet lite svårare än tänkt och de flesta syskonen flyttade till släktingar. Snart kom den försvunna pappan också till huvudstaden – och problemen med honom. Mamman blev konstant misshandlad och såsmåningom gravid. När det var dags att föda dog hon av skadorna från misshandeln.

Flickan var nu sju år och bodde med sin far tills hon fyllt åtta och grannarna som inte kunnat undgå den minst sag dysfunktionella relationen tog henne från pappan till hans bror, flickans farbror. Utvecklingen var fortsatt negativ, då hon tvingades jobba från soluppgång till midnatt med allt från matlagning till vävning (det sistnämnda slapp hon dock på söndagar). Till sist blev hon utslängd ur hemmet då hon ansågs vara gammal nog att gifta sig.

I ett samhälle där det mesta vilar på familjestrukturen blir problemen obarmhärtigt stora för dem vars familj gång på gång rasar samman.

Men ljuset lyser i mörkret; tidigare var det i form av några vänner som betalade hennes skolgång och nu lyser det genom några helt vanliga etiopier som i form av en organisation välkomnat henne till frisörskola och ett tak över huvudet.

Där mörkret är som mörkast märks ljuset som tydligast.

3 tankar om “Ett annat slags liv

  1. Du skriver så smarta och bra inlägg att jag knappt vågar lämna någon kommentar. Men nu tar jag mod till mig.

    Elin, du är saknad, men jag tror ändå att du är där du ska vara just nu.
    Mycket kärlek till dig!!

  2. Jag tänker på familjen, hur den fungerar, vilken familj som är funktionell och inte.
    Jag tänker på hur mycket vi kan/ska lita på familjen och kärleken däri kontra staten och dess välfärdssystem och hur kyrkan, hon, familjen, behöver se sin förälder- och syskonroll i det hela.
    Tänk så skört det är när vi är lämnade till endast ett fåtal personer eller till korrupta institutioner – och tänk vilken kraft det egentligen finns den nya gemenskapen, den stora familjen.
    Tack kära du för dina delade ord och tankar. Idag visade jag bilder från Addis för ett syjuntegäng på landet här och i helgen mötte jag en tjej som har sökt salt till hösten, Etiopien är överallt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s