Att hjälpa

Som så ofta i den här staden träffade jag i fredags en kompis från förr när jag var på väg från ett ställe till ett annat. För fyra år sedan bodde han på gatan och året efter hade han tak över huvudet, men fortfarande med mycket svårigheter och beroenden. Jag visste sen innan att han nu är tillbaka på gatan och säljer droger, men blev såklart ändå förvånad och ledsen i hjärtat av att se att hans ansikte som tycktes ha åldrats minst 10 år.

I förrgår träffade jag honom igen. Och aldrig har jag varit så tacksam för att jag läst en blogg – inte vilken blogg som helst, utan Josefin och Erikas erfarenheter och kunskap. När man konfronteras av en vän som vill ha ens pengar är det ovärderligt att veta om personer som har gått före, miltals före i det här fallet. Plötsligt föll allt på plats i min oerfarna hjärna; hur han alltid säger att den här gången är det annorlunda, den här gången kommer lite pengar att hjälpa honom ur allt som är dåligt i livet. Hur ingenting någonsin kan vara hans fel, att han alltid är ett offer för knäppa kompisar, knäpp organisation eller knäpp polis. Så när vi stod där, mitt i vägkorsningen under det att solen gick ner insåg jag att det är omöjligt att hjälpa någon som vägrar att hjälpa sig själv.

2 tankar om “Att hjälpa

  1. Elin! Ja tänk så långt du kommit erfarenhetsmässigt, att våga inse verkligheten. Det var inte lätt när man (jag) första gången landade i Etiopien.
    Ta hand om dig min vän!
    Kramar från Umeå

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s