Jag är här, jag är här, jag är här!
Trodde tidigare att jag skulle bli alldeles överväldigad av att plötsligt vara framme, men förvånas nu istället över att allt känns så vanligt. Tariku mötte mig på flygplatsen imorse och sen dess har det varit full rulle – har sett ungefär alla WSG:s projekt innan lunch och träffat några av de finaste vännerna. Och bättre sammanhang kan knappt finnas, många är redan peppade på att hjälpa mig med uppsatsen. Min före detta kollega, en medelålders man, strök mig på kinden och sa att jag har blivit vackrare, att jag ser ut som ett ägg. Tack tack.
Intrycken kommer i snabbt tempo: Underbara leenden, en taxikonduktör som säger aizosh (var stark) när jag slår i huvudet i taket på vägen ut, en annan som kommenterar min gång uppför en av de många backarna (good exercise). Världens godaste te och fem personer som fikar för ungefär 25 svenska kronor. Mannen som inte kan gå och måste krypa över gatan, de nya broarna som ersatt de farligaste övergångsställena. Tonårskillar som gillar att snacka med vita, internet som inte fungerar eller åtminstone gör att det tar en halvtimme att skriva ett blogginlägg. Blanka golv på Sheraton, tårar hos flickor jag inte sett på tre år.
Det har hänt mycket i staden. Nya stora hus, mer avgaser än förr och kanske lite varmare (det sistnämnda kan dock mycket väl vara inbillning). Men som sagt, det mesta är sig likt och det är oväntat lätt att inse att jag är här. För även om Uppsala har stora skyltar i skiftande färger kan nog ingen stad förmedla innebörden i studentstadens slogan på samma sätt som Addis Abeba: Välkommen hit, välkommen hem.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
det har bara gått ett dygn sedan du åkte och jag saknar dig redan. saknaden blir dock lite lättare när jag läser om att du har det så fint. jag gläds med dig!
Åhhhh =)
Är så glad att höra att du kommit fram, heja dig! Jag åt nyss en omelett och kan stämma in i äggets lov, att vara som ett ägg måste vara nått bra. Så länge ingen vill blanda dig med vatten, vispa och steka dig långsamt är nog äggkomplimangen helt ofarlig.
ägg, en klassisk skönhetsmarkör.
Bra att du landat och att du mår bra. Jag har åkt skidor i norrskenet. Nu pratar jag med mamma, hon ringde för att säga att hon pratat med dig. Hälsa Tariku.
Hjärtat – jag saknar dig redan! Låter underbart, gillar framförallt liknelsen med ägget. Sköt om dig och njut av resan så hörs vi snart. Nån adress man kan skicka brev till? Kramar
elin, nu är du där, hemma. det låter som att det börjat fantastiskt, tack Gud för det!
Risberg har landat! Skriv massor mer så vi får veta allt om dina dagar! Jag sitter och äter min gröt och läser bloggen din. Puss!
Underbart, ägg:) Jag visste att du skulle få det hur bra som helst när du kom ner. Nu börjar äventyret. Saknar dig ju väldigt mycket här hemma men jag vet ju att du har kommit till ett annat hem i varje fall. Hälsa Tariku så mycket! Massa kramar
Åh, fint att höra!
Igår på konsonantföreläsningen fick jag lära mig att bilda ejektivor. Alltså en sorts språkljud som förekommer mest i språk som talas på Afrikas horn. Det värmde mitt hjärta att bli påmind om dig sådär mitt i en föreläsning.
Kram!
Pingback: Och på tal om att komma tillbaka | አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp