November 2011: Du byter plats på vokalerna. Vill du att jag ska kalla dig för Turika? frågade jag Tariku som för längelängesedan myntade mitt andra namn, Illen. No no no, var svaret och snabbt som ljuset lärde han sig att uttala mitt namn så som det alltid var tänkt; Elin. Därefter följde en mindre revolution och helt plötsligt kallades jag vid mitt rätta namn nästan överallt.
April 2012: Nuförtiden är jag ju den enda på WSG som kallar dig för Illen, sa en vän som vi kan kalla Erikan. Jag drog en lättnades suck vid denna insikt, att namnförbistringseran är över och att jag nu kan hitta tillbaka till mitt rätta jag igen. Frid och fröjd och allmän lycka. Så stod jag avslappnat bredvid Erikan när hon skulle köpa mjölk, så avslappnat att jag trumpetade med en ihoprullad affisch. What’s your name? frågade Erikans mjölkförsäljare. Elin, svarade jag.
Illen, bekräftade han.
